JAG VILL INTE FINNA MIG I ALLA TEXTERNA

Jag känner saknad men vad ska man göra?
Vad man säger så är det ingen som kan höra
Att man skriker ut i luften av rädslan för ensamhet
Hur känns det att bli lämnad kvar?
Jag frågar den som vet.
Därför börjar jag att se mitt liv ur ett annat perspektiv
Med ett leende på läpparna och någon annan brevid
Som kan stötta mig, hjälpa mig och fylla ut din plats
Skyll inte på kärlek, det är min som har sabbats
Men tiden läker alla sår, så säger nästan alla
Och jag glömmer nästan bort att det är alltid bäst att falla

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0