.:.Lotta Blom.:.Below Ice.:.

Jag har det bra.
Jag vet att jag har det bra.
Men ibland känns det så långt borta.
Ibland mår man skit även om man inte behöver.
Vems fel är det då?
Är det mitt fel, eller kanske medias?
Kan man må så dåligt för en liten skitsak som borde glömmas?
Jag förstår inte hur så lite ont kan ta över allt gott.
Det borde inte få vara så.
Men samtidigt vill man inte glömma det.
På något sätt vill jag komma ihåg det för evigt.
Och det lyckas jag med.
Men alla goda saker, allt bra.
De glömmer man oftast dagen efter, och kvar finns bara det onda.
Fast om man tänker på filmen Fjorton Suger så finns det inget gott och ont.
Allting kan vara både gott och ont.
Beroende på från vilken vinkel man ser det, från vilka ögon.
Kan inte någon hjälpa mig att komma ihåg allt bra som händer.
Allt som jag lyckas med och alla vackra saker som hänt.
De är ju så lätta att glömma.
Jag skulle så gärna vilja rensa om allt i min hjärna.
Lägga allt som är värt att tänka på i ett rum för tankegångar.
Förstöra alla dåliga minnen och tankar i en pappersförstörare.
Jag vill ju bara glömma.
Men jag vet att jag har det bra.
Jag accepterar mitt liv som det är och hjärnan, den kan man inte riktigt styra över.
Den är mitt problem, men samtidigt inte.
Men jag har det bra.