.:.Lotta Blom.:.Below Ice.:.

Nostalgin bara ökar.
Hela tillståndet började när vi kom hem från Spanien då allting kändes tomt, till och med när jag kom tillbaka till skolan var det tomt trots att alla var där.
Sen när det var skolavslutning blev det inte direkt bättre.
Först började jag sakna klassen, redan innan vi skiljdes ifrån dem.
Sen efter ett tag kom jag på att jag kanske aldrig kommer träffa andra folk, andra personer på skolan i andra klasser.
Sjukt vad nostalgin blev hög.
Sen började jag, faktiskt, sakna AD, aldrig mer komma tillbaka till den skolan, det är trots allt där mitt liv igentligen startade.
Det är först nu man inser vilken trygghet högstadieskolan har tillfört livet, nu ska man ut i vida världen och man måste ständigt ta nya beslut.
Nu, efter scoutlägret, börjar jag även sakna det. Allt kändes så ensamt igår när jag vaknade och även vid frukosten var allt så tomt:
Var är den varma oboyen, de iskalla vindarna och gemenskapen?
Saknaden är helt sjuk!
Nostalgin finns överallt inuti mig,
Rädda mig från detta vakuum.