VILKEN VÄG ÄR MIN VÄG?
När man går runt på en plats med endast skog kan det vara väldigt skönt att hitta en stig.
En stig som leder någonstans, det spelar ingen roll vart, bara man följer den.
Man vet att till slut kommer man komma fram till antingen en annan stig eller kanske, om man har tur, en väg som leder en till en bättre plats än man tidigare varit.
Stigarna kan också leda till något sämre, en återvändsgränd eller ett stup, omöjligt att ta sig förbi.
Det är inte alltid man vågar gå längs med stigarna, tänk om man kommer till något sämre, något som sänker en ner i djupare deprision än tidigare.
Men samtidigt vill man hitta stigarna, man vill så gärna ta sig vidare, ta sig från den ensliga plats man nu har vandrat ett tag.
Men ska man våga chansa?
Och när man väl hittar en stig, vilket håll ska man gå?
Allt blir plötsligt så komplicerat när man kommer till ett vägskäl.
Varför vet jag inte vart jag ska gå?
Jag vet inte om jag vågar gissa längre...
En stig som leder någonstans, det spelar ingen roll vart, bara man följer den.
Man vet att till slut kommer man komma fram till antingen en annan stig eller kanske, om man har tur, en väg som leder en till en bättre plats än man tidigare varit.
Stigarna kan också leda till något sämre, en återvändsgränd eller ett stup, omöjligt att ta sig förbi.
Det är inte alltid man vågar gå längs med stigarna, tänk om man kommer till något sämre, något som sänker en ner i djupare deprision än tidigare.
Men samtidigt vill man hitta stigarna, man vill så gärna ta sig vidare, ta sig från den ensliga plats man nu har vandrat ett tag.
Men ska man våga chansa?
Och när man väl hittar en stig, vilket håll ska man gå?
Allt blir plötsligt så komplicerat när man kommer till ett vägskäl.
Varför vet jag inte vart jag ska gå?
Jag vet inte om jag vågar gissa längre...
Kommentarer
Trackback
