LÄNGTAN
Vid dagens slut har jag sett ännu fler OC avsnitt, idag blev det fem styckna.
Ibland förstår jag mig inte på mig själv, men det känns som bra terapi, delvis.
När allting på tvn bara är skit, alla förhållanden bara kraschas och det finns bara brustna hjärtan kvar.
Det är då jag mår som bäst.
Det är då jag känner att mitt liv är värt att leva, för när man ser alla dessa problem...
Då förstår man att kärlek kanske inte är så bra som den är i drömmarna.
Jag kanske har det rätt bra ändå.
Men sen kommer man till dom bra bitarna på filmen.
Alla är raka, ärliga, och de accepteras.
Alla bara är glada som att de inte minns vad som hände två dagar tidigare.
Skit.
Jag blir så arg, måste dom ha det så bra? Varför kan inte jag få ha det så bra?
Varför får inte jag ha någon som accepterar mig för den jag är? Som förstår...
Men ändå blir jag glad när jag ser det, jag tänker att i framtiden det kanske är jag.
I framtiden kanske det är jag som står där och är lycklig över att ha funnit den rätta.
I framtiden...
